Johann Sebastian Bach: Sex sviter för solocello, BWV 1007–1012
Solist: Yo-Yo Ma. Frauenkirche, Dresden den 31 januari 2018.
Auferstanden aus Ruinen
En gång maldes Frauenkirche ner till grus.
Nu spelar Yo-Yo Ma Bach i den nya gamla kyrkan.
Han spelar på en orkester som lever i hans cello.
Han har till och med fått rum med en barockorgel
och en mellanstor gosskör.
Musiken stiger upp ur cellon
och fyller rummet med tjock ljudsubstans.
Kyrkan sträcker på sig något litet till
och eländet faller av dess väggar i flagor.
Paret på främre bänken försöker fokusera på musiken.
Det går sisådär. Han smeker henne sensuellt över ryggens stradivarius.
Musiken får vara. Instrumentet däremot verkar lovande.
Cellisten stryker strängarna och lutar huvudet bakåt.
Ljusrampen bombarderar hans glasögon
med fotoner som reflekteras
och blir sökljus från luftvärnets strålkastare.
Vad är ett par glasögon mot en brandbombsmatta?
Sarabanden vittnar om staden som ett månlandskap.
Kristus hänger död på korset, någon kyrka har han inte.
Det är fullbordat.
Musiken följer en egen tidslinje. Bach ser från Köthen
hur eldhavet lyser upp horisonten åt Dresdenhållet.
Så ledsamt. Lika bra att skriva ner några cellosviter.
Sex stycken bör räcka för att få ordning på en större kyrka.
Paret på främre bänken har missat både eldsvådan och miraklet
men applåderar ivrigare än de flesta.
Viktigt meddelande till allmänheten: Faran över.
Dresden 31/1 2018
