Traktater på vers av Czesław Miłosz kom ut 2016 på Bokförlaget h:ström – Text & Kultur. Här några pressröster.
Göran Lundstedt i Tidningen Kulturen: ”En ark i flodens tid”
Miłosz eftersträvar en förening av intellekt och känsla. Den utgår från en tankeakt. … Det är inte bara poetik. Udden är också riktad mot ideologiernas utfästelser och mot nationalistisk retorik. … Att ”rädda” poesin är även att ”ta upp en evig stund ur rörelsen”, att försöka fasthålla ett absolut värde, då moralen adopteras av politiken. Det finns en förbindelse mellan liv och konst, stil och existens. …
Det arbete som Hirschberg utfört är ett ”labour of love”, en kärleksgärning.
Emi-Simone Zawall i Svenska Dagbladet: ”Falskheten gav Miłosz kraft och klokhet”
Miłosz ville gärna skriva om Tiden, Döden och Naturen: de stora ”orörliga frågorna”. Men han kunde inte se dessa frågor utan att samtidigt, i dem, se sina egna erfarenheter av tid, död och natur. … Det är faktiskt ganska mästerligt att gestalta detta både personliga och litterära dilemma genom något som verkar så harmlöst som ett stycke polsk litteraturhistoria. För det Miłosz tycks säga i ”Traktat om poesin” är att en människa både kan och måste vara omsluten av och fri i förhållande till sin historiska situation – på samma sätt som ett litterärt stilgrepp är bundet till en viss historia av stilgrepp som kan återupprepas, förnyas eller avvisas.
2016 kom denna dikt äntligen på svenska i Jurek Hirschbergs utmärkta översättning i ”Traktater på vers” (H:ström Text & Kultur).
Elva veckor på LitteraturToppen
Den polske nobelpristagaren riktar sina stora dikter mot den stora dumheten. Ett författarskap som spänner över alla de stora frågorna; en slutgiltig legering av hjärnan och hjärtat.
