Några röster om Czesław Miłosz och hans diskursiva poesi som numera är tillgänglig på svenska:
”Traktat om moralen är en fascinerande krönika över brottandet med historiens terror. Miłosz hade … invänt mot den form av moralisk relativism som bygger på att kriterierna för etisk bedömning av mänskliga beteenden kan härledas ur kunskapen om Weltgeists hemligheter.” – łukasz tischner efter leszek kołakowski
”I Traktat om poesin finns ett stycke, ungefär fyrtio versrader långt, som handlar om Tidsandan. Detta är den största poetiska utsaga som jag känner till. Intellektuellt gränsar den till något ofattbart.” – joseph brodsky
”Ibland är en dikt så mäktig att den spränger sina egna gränser – de gränser som är bestämda av språket, geografin, tidsperioden. … Att komma i kontakt med en sådan poetisk sprängkraft är omvälvande. … Traktat om poesin framstår för mig som detta halvsekels mest vittomspännande och gripande dikt. Den kommer att bli citerad, den kommer att inta sin plats i antologierna och dess rättframma budskap om poesins förpliktelser och villfarelser kommer att bli en del av vår kulturs samfällda ars poetica.” – helen vendler
”Traktat om poesin försöker besvara frågan om huruvida poesin kan existera i en värld där nihilismen har fått överhanden. … För att kunna skriva bra dikter måste poeten tränga ner till ondskans rötter, blotta mörkrets hjärta. Just ondskan – djävulen – är Traktatens dolda huvudfigur. Men om ondskan, så ock godheten. Man ser redan att Traktat om poesin uppfyller sin mest berömda föregångares kriterier: den är i sin kärna en teologisk-politisk traktat.” – jan błoński
”Vad skall en poet ta sig till för att inte fastna, som i en fälla, i en av mänsklighetens två olika stora fack: ’de som vet men inte talar och de som talar men inte vet’? … I Sex föreläsningar på vers återkommer Miłosz i själva verket till den berömda fråga som han ställde fyrtio år tidigare: ”Vad är en poesi som inte räddar / Människor och nationer?” … Vad är en poesi som inte försöker uppnå det ouppnåeliga, som frånskriver sig skyldigheten att idag, som alla dagar, både veta och tala, både lära och lära ut, ta till sig och lämna vidare, tillägna sig allt och berätta allt?” – stanisław barańczak
”Medan den första traktaten tar upp det godas problem och den andra fokuserar på det sköna, dryftar den tredje traktaten frågan om sanningen. … I den första traktaten tillhör rösten en ironisk rannsakare av Den Nya Tron, i den andra – en aktör på den litterära scenen och ett ögonvittne till seklets historiska katastrofer. Den som kommer till tals i den tredje är en människa som gör bokslut över sitt eget liv och en slutsummering av epoken, och samtidigt någon som vill få mänsklighetens hela historia i blickfånget.” – aleksander fiut
”Det finns trons dumhet och otrons dumhet. Det finns trons vishet och otrons vishet. … Och när Miłosz säger [i Traktat om teologin]: ’Själv tror jag ena dagen och misstror den andra’, så är det inte så att han skulle vara vis ena dagen och dum den andra. Nej, han lever omväxlande i trons vishet och i otrons vishet.” – leszek kołakowski
Läs mera om Traktater på vers av Czesław Miłosz i en översättning av Jurek Hirschberg.
