Anna Grinzweig Jacobsson: Flykten till Marstrand

Anna Grinzweig Jacobsson: Flykten till Marstrand

Den 11 november 1969. En stor halvtom buss har just lämnat Göteborg och rullar ut på motorvägen i norrgående riktning. De enda passagerarna förutom oss är ett medelålders par med en dotter och två söner. De kommer från vår hemstad och har sparkats ut från Polen av samma anledning som vi: vi är judar och den polska regimen har till åtskilliga landsmäns glädje bestämt sig för att sent omsider göra Polen judenfrei. Tillsammans med min mamma och lillebror steg jag på tåget för exakt en vecka sedan – utan pass, utan pengar, utan ägodelar, utan något användbart språk. Nu är vi på väg mot Marstrand, Västkustens skärgårdspärla – om det bara vore 20 grader varmare. Där skall vi under några månader lära oss det nya språket tillsammans med närmare 200 andra polsk-judiska flyktingar, ett drygt dussintal unga tjecker och slovaker och ett afrikanskt par. När vi lämnar ön på vårkanten, kommer vi att kunna språket tillräckligt bra för att gå i skolan, fortsätta med avbrutna studier eller börja arbeta i våra yrken.

Fast det vet vi än så länge ingenting om. Vi har bara fått höra att vi skall bo i något slags förläggning. Det är inte givet att detta ord som ligger nära till ”läger” ger våra hårt prövade föräldrar några trevliga associationer. Vi som är yngre står i främre delen av bussen och tittar nyfiket på vårt nya hemland. Norr om Kungälv svänger bussen in på en smalare väg. Bebyggelsen blir glesare, landskapet kargare, skymningen ligger bakom knuten, snön täcker marken fast det är en bit kvar till vintern. Inget tyder på att vi fortfarande befinner oss i samma land som är känt för Ingmar Bergman, Volvobilar och slanka blåögda blondiner. Vi skruvar på oss och stirrar tystlåtna ut i den gråbleka dimman.

Busschauffören tittar i backspegeln och skrattar: – Don’t worry. This is not Siberia, you know.

Efter 51 år undrar jag fortfarande hur den unge mannen, som troligen inte hade hunnit införskaffa särskilt djupa politiska och psykologiska insikter, så exakt kunde avläsa och sammanfatta vad som pågick i våra huvuden.

Våra två familjer var de allra första som anlände till Marstrand. Två veckor senare började plugget. Det blev en mycket annorlunda vinter för oss och även för den fasta befolkningen.

*

Om detta handlar Anna Grinzweig Jacobssons debutbok Flykten till Marstrand, utgiven på Bokförlaget Korpen. Intervjuer, autentiska fotografier och dokument tillsammans med Maja Kristin Nylanders nytagna porträttfoton påminner om en föga känd episod i 1960-talets svenska historia, ger glimtar av bakgrunden och antyder hur livet har gestaltat sig för dem som för ett halvsekel sedan kunde kalla sig nyanlända.

Läs mera på bokens webbplats. Flykten till Marstrand släpps den 25 november 2020.