Mascha Kaléko. Bild: Magda Korotyńska
Denna text utgör efterordet till Kungen och näktergalen av Mascha Kaléko, utgiven på Epix Bokförlag AB 2021 i en översättning av Jurek Hirschberg och med bilder av Magda Korotyńska.
*
Mascha Kaléko är en av förra seklets mest älskade tyskspråkiga poeter. Hon föddes 1907 i en judisk familj i trakten av Kraków, i den del av Polen som på den tiden hörde till Galizien, en provins inom den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin. I slutet av 1920-talet gjorde Kaléko succé i Berlins dagstidningar med lätt ironiska, vemodiga, kaxiga och ömsinta dikter om ”små människors” vardag, drömmar, kärlek och ensamhet. Det var storstadspoesi, en okonstlad och lättbegriplig brukslyrik i en anda av Den nya sakligheten – den stilriktning som härskade på 1920-talets tyska litterära vänsterscen.
I januari 1933, samma månad som Hitler och hans nazister kom till makten med stöd av Tysklands politiska höger, adeln och militären, samlades Kalékos dikter i boken Das lyrische Stenogrammheft (Det lyriska stenogramblocket). Det hade kunnat bli startskottet för en lysande karriär, men i likhet med alla andra tyska kulturarbetare av judisk härkomst förbjöds Kaléko av nazisterna. Hon lyckades i sista stund fly till USA 1938 med sin man och deras son. Där fick hon klara livhanken genom att skriva reklamtexter.
Efter krigsslutet ville Kaléko inte ha något med Tyskland att göra. Först 1955 gick hon med på att Stenogrammheft skulle ges ut i Västtyskland, då i det nya pocketformatet och i en upplaga av 50 000 exemplar. För att göra reklam för boken reste hon till Tyskland 18 år efter att ha fördrivits av nazisterna. Hennes läsningar mötte en hängiven publik och kritikerna hyllade den ”kära, saknade poetissans” hemkomst – givetvis utan att ens antyda varför hon hade behövt lämna sitt hemland för USA. Och givetvis censurerades också alla hennes sorgesånger om nazisternas folkmord på Europas judar och alla vredesord med udden riktad mot Nazityskland, när hennes emigrantdikter Verse für Zeitgenossen (Strofer för mina samtida) från 1945 gavs ut i Västtyskland 1958.
I Västtyskland ville man helst glömma Hitlertiden, förlåta varandra kriget och låta alla brott falla i glömskan. Men Kaléko ville varken glömma eller förlåta. Därför vägrade hon 1959 att ta emot det stora västtyska Fontanepriset eftersom en av jurymedlemmarna, den uppburne poeten och litteraturpåven Hans Egon Holthusen, hade varit medlem i SS. Det västtyska kulturetablissemanget kunde aldrig förlåta Kaléko hennes vägran att ”glömma och förlåta”. På den tiden satt nämligen gamla nazister och deras sympatisörer på nästan alla större västtyska tidningar, förlag och kulturinstitutioner. Kalékos karriär bröts återigen, hennes böcker kom nu bara ut på små förlag och det skulle inte bli några fler tyska litteraturpriser.
1959 flyttade hon från USA till Israel. Där kände hon sig främmande både språkligt och kulturellt. Hon återvände fortfarande till Tyskland för diktuppläsningsturnéer, men de stora framgångarnas tid var åter förbi för henne. Hon dog 1975 i Zürich efter ett av dessa besök.
Mascha Kaléko tvingades leva i exil under 38 av sina 47 kreativa år som en tysk poet. Idag räknas hon som en av de mest betydande moderna tyskspråkiga lyrikerna och är även en av Tysklands mest älskade poeter. Das lyrische Stenogrammheft hade 2012 sålts i 270 000 exemplar och är en av Tysklands mest sålda diktböcker.
Kungen och näktergalen är hennes första svenska boktitel.
Horst Schröder
*
Boken kan köpas direkt från förlaget eller hos välsorterade bokhandlare.
